|
 
för
mina husdjur
(Minneslund
för vänners djur)
Denna
skyddsängel vakar över min minneslund
Skyddsängeln är en gåva från en kär vän till mig:
Ann-Charlott.
 
Sessan
1968 -1981-09-15
Sessan var min första hund, en söt liten
taxflicka,
hon kom som en fullständig överraskning in i vårt liv.
Vi hade bestämt oss för att skaffa en hund, men då en
liten valp.
Kjell skulle kolla på bondgårdarna, som han levererade
foder till,,
om någon hade en valpkull. En dag kom han hem med
Sessan, ett år gammal,
i bilen,, han hade köpt henne för en krona.
Sessan blev mycket älskad av oss alla. Hon var aldrig
kopplad, var
alltid tillsammans med barnen och lekte, ibland sprang
hon hem till mina
föräldrar som bodde i närheten. Där stod hon och
krafsade på dörren och ville in,
mamma ringde till mig och sa *saknar du Sesssan, så är
hon bara här och
hälsar på.*
Sessan drabbades av cancer, och den 15 september 1981
somnade hon in,
13 år gammal.
Saknaden är stor.
Sov gott lilla Sessan, vi möts igen vid Regnbågsbron.
Candy
1981-02-22 – 1994-02-04
Candy var min första schäfer, hon var lika söt som
namnet förtäljer.
Hon föddes också på en bondgård, när vi fick henne, hade
vi flyttat till ett villaområde i Åhus.
Hon var mycket älskad av oss alla, barnen var då
tonåringar, och för
dem var Candy allt. Varje morgon skickade jag upp Candy,
för att väcka
barnen, och hon hade dem alltid med sig ner, hon drog
helt enkelt täcket
av dem.
Candy opererades för juvercancer, när hon var sju år,
fick sedan
operera bort livmodern när hon var tio år gammal, efter
det blev hon aldrig
riktigt bra igen:
Hon somnade in den 4 februari 1994, 13 år gammal.
Saknaden är stor.
Sov gott lilla Candy, vi möts igen vid Regnbågsbron.
King
1993-11-05 – 2003-10-31
King, min vackre schäferpojke kom in i mitt liv, under
en period då jag inte mådde så bra.
Han var helt otrolig mot barn och även mot vuxna.
Barnbarnen hade
honom till huvudkudde, de klädde ut honom till prinsessa
med krona
och slöja, och alla vuxna ville han helst sitta i knät
på..
Mot andra hanhundar visade han emellertid hur han såg
ut, när han var arg,
och det var ingen vacker syn.
Detta problem fick vi aldrig bukt med, han var verkligen
hanilsken.
King började bli sjuk, när han var nio år gammal, han
fick s.k. schäfervingel,
fick svårt att gå och svårt att resa sig, han fick
injektioner (anabola steroider)
med jämna mellanrum, men det blev inte bättre, han som
hade perfekta
höftleder , drabbades ändå av en sjukdom, som gjorde att
han knappt kunde
resa sig. Till slut fick han även borelia, och det fanns
ingenting att göra.
Jag körde själv iväg med honom till veterinären, och han
fick somna in
i min famn, den 31 oktober 2003, 10 år gammal.
Saknaden är stor:
Sov gott min vackre schäferpojke, vi möts igen vid
Regnbågsbron.
*****************************************************************
REGNBÅGSBRON
Det finns en bro,
Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom
Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs,
där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten,
massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga,
men de saknar någon som betydde mycket för dem,
någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer,
då en av dem stannar upp och tittar bort i fjärran.
Blicken skärps, öronen spetsas, och plötsligt flyger han iväg
över det gröna gräset.
Hans ben bär honom fortare och fortare,
tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen,
dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut,
och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur,
som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer
skiljas...
Vi möts vid Regnbågsbron, Sessan, Candy och King.
JAG STOD VID DIN SÄNG I NATT
Jag stod vid din säng i natt,
jag kom för att titta till dig.
Jag såg att du grät och hade svårt för att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort
en tår:
"Det är jag, jag har inte lämnat dig. Jag har det bra och jag
mår bra.
Jag är här hos dig".
Jag satt bredvid dig när du
åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe.
Du tänkte på alla de gånger du sträckt ut din hand för att
smeka mig.
Jag var med dig i affären
idag, dina armar började värka.
Jag önskade att jag kunde ta några paket åt dig.
Jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig.
Jag var med dig när du
besökte min grav idag,
du sköter den med sådan omsorg.
Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där.
Jag gick med dig hem och såg
när du fumlade med nyckeln.
Försiktigt lade jag min tass mot ditt ben, log och sa:
"Det är jag"
Du såg så fruktansvärt trött
ut när du sjönk ner i fåtöljen.
Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid
din sida,
att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.
Jag säger uppriktigt till dig:"Jag lämnade dig aldrig".
Du satt mycket tyst, sedan
log du,
jag tror att du då, i kvällens stillhet förstod att jag var
hos dig.
Dagen är över, jag ler när jag ser dig gäspa och säga:
"Gud välsigne dig, vi syns i morgon".
När tiden är inne för dig att
gå över till andra sidan,
kommer jag att springa dig till mötes och välkomna dig.
Och då kommer vi återigen att
gå sida vid sida.
|