Denna skyddsängel vakar över våra älskade
vovvar som vilar i denna minneslunden.
 

Sessan    
1968 -1981-09-15
Sessan var min första hund, en söt liten taxflicka,
hon kom som en fullständig överraskning in i vårt liv.
Vi hade bestämt oss för att skaffa en hund, men då en liten valp.
Kjell skulle kolla på bondgårdarna, som han levererade foder till,,
om någon hade en valpkull. En dag kom han hem med Sessan, ett år gammal,
i bilen,, han hade köpt henne för en krona.
Sessan blev mycket älskad av oss alla. Hon var aldrig kopplad, var
alltid tillsammans med barnen och lekte, ibland sprang hon hem till mina
föräldrar som bodde i närheten. Där stod hon och krafsade på dörren och ville in,
mamma ringde till mig och sa *saknar du Sessan, så är hon bara här och
hälsar på.*
Sessan drabbades av cancer, och den 15 september 1981 somnade hon in,
13 år gammal.
Saknaden är stor.
Sov gott lilla Sessan, vi möts igen vid Regnbågsbron.

 

       
Candy
1981-02-22 – 1994-02-04
Candy var min första schäfer, hon var lika söt som namnet förtäljer.
Hon föddes också på en bondgård, när vi fick henne, hade vi flyttat till ett villaområde i Åhus.
Hon var mycket älskad av oss alla, barnen var då tonåringar, och för
dem var Candy allt. Varje morgon skickade jag upp Candy, för att väcka
barnen, och hon hade dem alltid med sig ner, hon drog helt enkelt täcket
av dem.
Candy opererades för juvercancer, när hon var sju år, fick sedan
operera bort livmodern när hon var tio år gammal, efter det blev hon aldrig
riktigt bra igen:
Hon somnade in den 4 februari 1994, 13 år gammal.
Saknaden är stor.
Sov gott lilla Candy, vi möts igen vid Regnbågsbron.

 

     
King
1993-11-05 – 2003-10-31
King, min vackre schäferpojke kom in i mitt liv, under en period då jag inte mådde så bra.
Han var helt otrolig mot barn och även  mot vuxna. Barnbarnen hade
honom till huvudkudde, de klädde ut honom till prinsessa med krona
och slöja, och alla vuxna ville han helst sitta i knät på..
Mot andra hanhundar visade han emellertid hur han såg ut, när han var arg,
och det var ingen vacker syn.
Detta problem fick vi aldrig bukt med, han var verkligen hanilsken.
King började bli sjuk, när han var nio år gammal, han fick s.k. schäfervingel,
fick svårt att gå och svårt att resa sig, han fick injektioner (anabola steroider)
med jämna mellanrum, men det blev inte bättre, han som hade perfekta
höftleder , drabbades ändå av en sjukdom, som gjorde att han knappt kunde
resa sig. Till slut fick han även borelia, och det fanns ingenting att göra.
Jag körde själv iväg med honom till veterinären, och han fick somna in
i min famn,  den 31 oktober 2003, 10 år gammal.
Saknaden är stor.
Sov gott min vackre schäferpojke, vi möts igen vid Regnbågsbron.



REGNBÅGSBRON

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs,
där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten,
massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga,
men de saknar någon som betydde mycket för dem,
någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer,
då en av dem stannar upp och tittar bort i fjärran.
Blicken skärps, öronen spetsas, och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset.
Hans ben bär honom fortare och fortare,
tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen,
dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut,
och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur,
som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Vi möts vid Regnbågsbron, Sessan, Candy och King.

JAG STOD VID DIN SÄNG I NATT

Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig.
Jag såg att du grät och hade svårt för att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår:
"Det är jag, jag har inte lämnat dig. Jag har det bra och jag mår bra.
Jag är här hos dig".

Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe.
Du tänkte på alla de gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig.

Jag var med dig i affären idag, dina armar började värka.
Jag önskade att jag kunde ta några paket åt dig.
Jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig.

Jag var med dig när du besökte min grav idag,
du sköter den med sådan omsorg.
Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där.

Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln.
Försiktigt lade jag min tass mot ditt ben, log och sa:
"Det är jag"

Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen.
Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida,
att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.
Jag säger uppriktigt till dig:"Jag lämnade dig aldrig".

Du satt mycket tyst, sedan log du,
jag tror att du då, i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig.
Dagen är över, jag ler när jag ser dig gäspa och säga:
"Gud välsigne dig, vi syns i morgon".

När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan,
kommer jag att springa dig till mötes och välkomna dig.

Och då kommer vi återigen att gå sida vid sida.